En medial resa
En medial resa är till lika delar en resa ut i dimensionerna, som in i dig själv. Det är en väg öppen för oss alla, även om vi har olika kall i våra liv på jorden. Alla ska inte jobba som medium, men alla har rätt att utforska sin egen medialitet. Våra vägar genom det mediala kan se olika ut, lyssna alltid in dig själv. I det här blogginlägget berättar jag delar ur min egen mediala resa. Kanske kan du finna inspiration eller små pusselbitar att ta med dig på din resa. Vi är trots allt också lika, du och jag.
Är alla mediala?
Inom spiritualismen tror vi på ett gemensamt ursprung. Vi kommer alla från samma stora skapandekraft och är alltså delar av en helhet. Därför är vi på många sätt lika varandra och har en gemensam “länk” till varandra och till Universum, eller Gud, om det är vad du vill kalla vårt ursprung.
Vi föds med samma rättighet att leva i linje med vår själ. Att leva i närvaro och i storhet, med visdom som går långt bortom vår fysiska kropp. När du föds ner i denna kropp, som blir din farkost genom livet på jorden, så glömmer du delar av den du är. Resan på jorden blir en resa hem – hem till din själ och, slutligen, hem till andevärlden igen.
Är alla mediala? Ja, jag är övertygad om att det är en del av vår födslorätt att använda våra sinnen så att de når bortom den fysiska världen. Du behöver bara gå genom alla de lager av begränsningar som ligger mellan dig som fysisk person och din magnifika själ. Och det, det är den mediala resan!
Ett medium föds
När du jobbar som medium är det en fördel att du har levt. Att du har erfarenheter som format dig, på gott och ont. Som utmanat och testat dig, som stärkt dig, som gjort dig ödmjuk till livet och människorna. Som fått dig att förstå egots begränsningar och gett dig viljan att komma förbi dessa. Erfarenheter som gör att du kan förstå klienten som sitter framför dig, men framförallt – erfarenheter som ger dig ett bibliotek som andevärlden kan plocka ur när de jobbar tillsammans med dig för att ge bevis för själens överlevnad.
Du ska alltså leva ditt liv, precis som alla andra. Du är inte skyddad från verkligheten på jorden. Troligen är det därför som mediumskapet kallar på många av oss mitt i livet eller senare. Jag vet att det var så för mig. Det kom precis i tid och allt det jag gjort innan har varit en förberedelse. Jag får ofta frågan om jag var medial redan som barn och i den frågan ligger egentligen frågan “såg du spöken?” För en del medium är det en lätt fråga att besvara, för andra inte. För mig är den föränderlig. I takt med att jag lär mig mer om mediumskapet och hur det fungerar, desto mer pusselbitar från min barndom faller på plats. Jag har tex under min mediala resa förstått att jag som barn kommunicerade med mina guider – något jag alltid tänkt på som låtsaskompisar. Jag har även förstått min känslighet för energier, något som skrämde mig som barn, och att jag kommunicerade med anhöriga som gått ur tiden. Jag hade även en förmåga att kommunicera med djur, som jag inte la någon vikt vid, eftersom jag tog för givet att det var något naturligt för alla. Så visst fanns medialiteten med mig redan som barn. Men framförallt har livet förberett mig på mitt kall, genom att låta mig gå de vägar jag behövde gå för att komma hit. När du funderar över din egen medialitet, lås dig inte vid kommunikationen med andevärlden. Mediumskapet handlar om livet och bara livet kan förbereda dig för den delen.
När kallet kommer
Är det meningen att du ska jobba som medium så kommer du troligen i något skede att känna ett kall. Hur det ser ut finns troligen lika många berättelser som det finns medium. För mig var det en känsla av att något var på väg in i mitt liv. Jag kände det som att jag satt i ett väntrum och kunde inte göra annat än att just vänta. På att det där “något” som var på väg in skulle uppenbara sig. Jag hade en känsla av att något fattades, trots att jag var helt nöjd i mitt liv. Någonstans förstod jag att det var just den biten jag väntade på och trots att jag saknar tålamod och gärna ville skynda på, så förstod jag också att här fanns inget annat att göra än att vänta. Så jag väntade.
Och en dag pratade jag med en vän som berättade om en kurs hon skulle gå i mediumskap. “Plopp” sa det någonstans inuti mig och jag visste – det var det här jag väntat på! Jag bestämde direkt att jag skulle jobba med mediumskapet. Eller snarare – jag VISSTE det. Trots att jag aldrig länkat till någons anhöriga i andevärlden tidigare. Trots att jag inte “såg spöken”. Trots att jag glömt varifrån jag kom och inte visste något om de förberedelser andevärlden gett mig innan denna dag.
Resan vidare mot att bli medium
Jag gick den där första kurshelgen på Södermalm i Stockholm. Jag var på precis rätt plats, för utan den erfarenhet och kunskap som fanns hos läraren jag hamnade hos hade jag troligen inte kommit så mycket längre där och då. Jag är säker på att andevärlden ledde mig rätt, till den person som var rätt för mig, för att inleda mitt kall. Och bara det i sig ger egentligen all den bevisföring jag behöver för att veta att jag är på rätt väg – när jag tvivlar, vilket jag ibland gör, försöker jag minnas just det.
Min resa därifrån har gått fort. Jag har jobbat hårt för det. Mycket av jobbet jag gör, det mesta faktiskt, är sånt som inte märks av andra. De hundratals timmar jag sitter med mina guider, för att lära känna dem och för att låta dem leda mig. All den tid jag lägger på att vända ut och in på mig själv, lära mig gå bortom mina gränser, utanför och in i mig själv. Läka blockeringar, utmana rädslor, övervinna och bygga kraft. Utanpå det också allt det praktiska kring att starta en ny verksamhet och vara sin egen allt-i-allo, med bokföring och marknadsföring och bokningssystem och allt vad det innebär. Och sen, på toppen av allt det jobbet, DÄR får jag utöva mitt mediumskap. Där får jag möta dig som klient och förundras över dina anhörigas sätt att ge bevis för sin existens. Jag får sitta med när du tar in storheten i det här besöket från andevärlden. Jag får dela all den här magin och all den lärdom som ligger i varje möte, med varje klient och med varje ande.
Resan vidare? Den har bara börjat!