Medial vägledning, sittning med andekontakt och healing.
Seans med andevärlden i det gamla huset Carlsro
Vad passar väl bättre än att starta igång en ny blogg med ett inlägg om något utöver det vanliga? Nämligen om filmprojektet i Kristinestad, Finland. Det här är ett projekt som påbörjades i våras när jag som medium blev uppringd av en av producenterna för projektet. Som med så mycket annat inom min mediala resa så kom det här precis i anslutning att jag bett om hjälp. Jag hade börjat fundera på just Kristinestad, eftersom jag jobbat en del i Österbotten redan, men då snäppet högre upp. Kristinestad kändes som nästa naturliga steg, och jag hade hört mycket gott om staden, som sades öppna och spirituellt nyfikna invånare. Så jag skickade helt enkelt upp frågan till mina guider och universum – hur skulle jag ta mig an denna stad?
Inom någon vecka ringer så Steve, från just Kristinestad, och frågar om jag skulle vara intresserad av att delta i ett filmprojekt, där jag skulle agera medium. Projektet skulle ha en dokumentär utformning med intervjuer och det spirituella skulle föras fram på ett respektfullt sätt.
Det kanske är svårt att tro, men jag är egentligen en mycket privat person som inte gärna ställer mig i rampljuset. Dock är jag också till bristningsgränsen nyfiken, så trots att min första tanke var att tacka artigt och lägga på luren, så fortsatte jag ändå lyssna. Och sen bad jag att få tänka på saken. Och jag satte mig med mina guider, la kort med frågor ur alla infallsvinklar jag kunde komma på, pratade med kollegor och med min fru. Och så lät jag det landa lite långsamt alltihopa och helt plötsligt så var hösten här och jag befann mig mitt i ett hektiskt schema fyllt av gruppseanser i Sverige och Finland. Allt för att träna och förbereda mig inför en filminspelning jag aldrig kunnat ana att jag skulle tacka ja till.
Och jag är så otroligt tacksam när jag skriver detta, att jag faktiskt tackade ja. Dels för att jag fick spendera hösten med alla dessa seanser, som var så fullt tillräckliga var och en av dem. Och dels för allt jag lärt mig under resan, även allt det som ligger utanför det mediala. Om min förmåga att förbereda mig, att lyssna till andra och ändå höra mig själv, att stå upp för mig själv, att tro på mig själv, att styra mina tankar bort från katastrof och mot succé. Och tillit. Att vara i stunden och göra vad jag kan och att sedan släppa taget och känna tillit. Det är gott nog. När jag lagt min själ i det så är det gott nog.
Inspelningsdagen - skulle nerverna och andevärlden vara med mig?
Inspelningsdagen i huset Carlsro i Kristinestad blev en upplevelse. Det jag mest fokuserat på var hur jag skulle reagera på kameror, eftersom jag inte är bekväm framför dem i vanliga fall. Lustigt nog var det just kamerorna jag noterade allra minst under den där dagen. Jag hade lagt så mycket tid till att dra mitt andliga team, mina guider, nära mig och skapa en bubbla för oss, där jag kunde finna och bevara min styrka. Och bubblan höll. Jag kände mig lugn och stabil, inte speciellt nervös alls. Samlad, jag kände närvaron av andevärlden. Jag var förberedd på att spara på min energi och bevara min bubbla och för att inte upplevas som otrevlig hade jag även förberett filmteamet på detta. Jag hade meddelat dem att jag inte skulle ha möjlighet till socialt småprat, att jag istället skulle hålla mig mycket för mig själv.
Trots det hann jag få en mycket fin känsla för och med teamet som arbetade med produktionen. Det var sju personer som skötte ljud, ljus och bild och de var alla mycket professionella. Eftersom jag själv är en person som går djupt in i allt jag brinner för älskar att se den lågan hos andra, oavsett om ämnet i sig intresserar mig eller ej. Och här fick jag dela rum med så mycket passion och se människor befinna sig i en annan form av ”kanal” än den jag jobbar i – men ändå densamma.
Andar, platsminnen och kvällens seans
Vi började dagen med att jag promenerade runt i huset och kände in energierna där. Vi fick sällskap att några andar och nog fanns där platsminnen och stagnerade energier som gav fysiska förnimmelser. Mycket mer än så berättar jag inte just nu….
Kvällens seans blev en otroligt annorlunda upplevelse mot de seanser jag tidigare hållit. Vi satt runt ett bord och det var sex deltagare med. Dessa personer var handplockade av producenterna och jag visste inte innan vem de var (och kände dem inte heller sedan tidigare). Huset Carlsro är idag ett museum som är öppet sommartid. Under vintern är huset kallt och denna inspelning skedde i slutet av november. Hela dagen hade salen för seansen värmts upp av byggfläktar, men under filmning kunde dessa inte stå på pga. att de lät en hel del. Rummet blev snabbt kallt. Dessutom hade jag stått i ett angränsande rum under tiden deltagarna kom in, vilket hade dragit ut på tiden. Det rummet var inte det minsta uppvärmt och det gjorde att jag redan när vi började var helt stelfrusen. Direkt jag satt mig vid bordet fick vi bryta för att ta in filt till mig och låta fläktarna gå en stund igen. Sen höll vi på så under ett par timmar – jag länkade till en ande och försökte jobba igenom kylan och sen avbröt vi för att värma upp mig lite igen. Till slut lyckade vi få in ett element under bordet vid min plats, men vid det laget var jag så förbi av köld att det var svårt att komma tillbaka.
Trots det så lyckades jag länka till andarna och få fram tydliga bevis. Det här är något jag är tacksam för, eftersom jag förstår hur otroligt det är att jag lyckades. Jag hade tänkt på allt in i minsta detalj, allt från vilken mat jag åt, hur jag sov, hur mycket energi jag kunde lägga på att vara social, att hitta kläder som inte satt åt eller kändes obekväma – allt för att behålla energin stark och mina sinnen intakta. Och sen så är det något jag inte ens kunnat förutse som påverkar mig så starkt, men som jag ändå lyckas jobba runt. Till detta måste man också nämna att jag ju faktiskt är ny i mitt mediumskap!
Jag varken kan eller vill ta på mig hela äran för att vi rodde det här iland. Förutom det proffsiga filmteamet så var också deltagarna helt fenomenala. De var lätta att jobba med, hade exakt den rätta öppenheten och härligt, munter energi. Det blev många skratt och vi hjälpte alla åt att hålla andevärlden nära oss under kvällen.
Jag skålar för andevärlden
När kvällen är klar och jag kommer tillbaka till den lilla stugan som jag inhysts i blir det tyst och stilla. Jag firar mig själv, för det mod jag visat och allt det arbete jag lagt ner i detta, med ett glas bubbel. Jag skålar för andevärlden, för att de hjälpt mig på alla de sätt de förmått.
Och sen kommer oron inrullande under småtimmarna. Var det tillräckligt bra? Kommer det att bli något av alltihop? Vad kunde jag gjort annorlunda? När morgonen kommer bestämmer jag mig att jag måste släppa det nu. Det är inte längre mitt, jag har gjort min del. Nu får jag låta en annan kraft ta vid, den som finns hos de som brinner för att klippa och redigera, sätta ihop och skapa filmens magi.
Och det har jag gjort. Med en större lätthet än jag trodde möjligt.